Hallå där Mark Isitt

När han i våras mottog det prestigefyllda Kritikerpriset beskrevs han av juryn som vass och obekväm för somliga, ögonöppnande och rättfram för andra”. Vi tog ett snack med arkitekturkritikern Mark Isitt, som i krönikor och radioprogram gör sitt bästa för att ta ner arkitekturdebatten på jorden.

Med Stadsinspektionen har du åkt runt i Sverige med kritiska glasögon. Utifrån vad du har sett, hur ser framtiden ut för Sveriges mellanstora städer?

Jag tror att den är alldeles lysande. Vi har en urbaniseringsvåg i Sverige som är enormt stark med storstäder som växer snabbt. Men vad som händer är ju att människor flyttar in till storstäderna i tron att hamna vid Norrmalmstorg eller på Avenyn, men i själva verket hamnar ute i nån förstad som på intet vis har de stadskvaliteter som exempelvis Skara eller Linköping har. Väljer man i stället att flytta till en mindre stad – då kommer man att kunna köpa sig en bostad så pass centralt att man faktiskt kan njuta av ett stadsutbud och promenera till det mesta.

Eftersom trycket på dessa städer är mindre finns inte heller samma exploateringsiver. Därför möter man väldigt mycket bra, bevarad arkitektur i landsorten.

Varför är det viktigt med arkitekturkritik? Blir det inte bara bråk?

Här skulle man kunna hänvisa till översiktsplanen, som i Göteborg är ute på remiss just nu. 175 sidor fulla av flådiga formuleringar om vilken arkitektur som eftersträvas. Det är klichéer staplade på varandra, och arkitekturkritikens uppgift är just att stå i kontrast till den typen av byråkratsvenska. För pratar vi inte om de här urviktiga frågorna på ett sätt som människor förstår – om byggnader som står inte bara i 50 år utan i 150, 200, 350 år – då får vi ett trivialiserat samhälle.

Man ska också ha klart för sig att det här är frågor som präglas av viss uppgivenhet. Jag tror att alla som intresserar sig för arkitektur och stadsbyggnad kan konstatera att kvaliteten på det som byggs är lite si och så. Men det finns en inställning att ”så här ser verkligheten ut, det är en krass tid vi lever i och då måste arkitekturen också rätta in sig i ledet och vara krass – och kass”. Och den attityden till arkitektur, som ju ändå ska stå över många hundra år, den håller liksom inte. Vi måste kunna presentera vad som är kvalitet, annars blir det bara skräp av alltihop.

Fastighetsbranschens buzzwords har under flera år varit digitalisering och industrialisering, hållbarhet och innovation – alla tekniska aspekter av byggandet. Är skönhet en bubblare på framtidens fastighetsmässor? Eller ser du något annat?

Jag önskar att jag kunde svara ett sjuhelsikes rungande JA – men skönhet kostar, på kort sikt. Även om man får igen det på lång sikt så är det snabba vinster som präglar fastighetsbranschen i Sverige. Vi gjuter ekonomiska kalkyler i betong runt omkring oss hela tiden, och arkitektur i dag är mer ekonomi än vad det är estetik.

Fastighetsbranschen har på många sätt lyckats lura oss att sänka våra krav på hur fastigheter ska se ut och vad de ska klara av. Det har också att göra med hur arkitektens roll har skiftat de senaste hundra åren. För hundra år sedan var arkitekten närmast i opposition mot exploatören. Nu springer arkitekten istället fastighetsägarens ärenden och har väldigt lite att sätta emot i Sverige, till skillnad från många andra länder i Europa.

Det finns kontor där man realiserar konstnärligt driven arkitektur och dessutom är byggherrar själva i flera fall. Det är en jättesund utveckling. Jag tror att om arkitektkåren överlag kan öka sitt inflytande, då kommer skönhetsaspekten att bli viktig och fler kommer förstå vikten av att investera i god arkitektur. För att god arkitektur är en god affär, det är jag helt övertygad om.

Alla vill vara goda samhällsbyggare. Vad är det enskilt viktigaste som vi i arkitektur-, bygg- och fastighetsbranschen kan göra för att bygga ett bättre samhälle?

Om vi nu tittar på arkitekterna så tycker jag att de ska sluta prata om sig själva som samhällsbyggare och istället förbli vid sin läst och prata om sig själva som arkitekter. I dag finns en tendens bland arkitekter att utmåla sig själva som världsfrälsare med expertkunskaper om allt från ekonomi till hållbarhet. Men det är tillräckligt komplext att rita bra hus och städer. Nöj er med det!